Om boken: 2018 / Han är en fullständig psyko, för vilken ingenting här i livet spelar någon roll. En ligist som ledde ett gäng av samma ligister. Hon begravde sin man för inte så länge sedan, och nu tvingas hon bli chef för en rivaliserande grupp... De är bror och syster, vars vägar skildes åt för några år sedan, men ömsesidiga klagomål har inte försvunnit... De vill att förstöra varandra, och bara döden kommer att sätta stopp för utbrottet, det är ett blodigt krig mellan dem. ”Nej, naturligtvis, jag har blivit förrådd förut, big time... De blandade mig med smuts, trampade under fötterna resterna av min vilja, försökte göra mig galen. Jag har fått utstå många saker i mitt liv, men jag kunde inte stå ut med detta - sveket mot min egen bror. Han förstörde mig, den som älskade galet, och skapade mig, den som hatar” - Lera. "Livet är skit, och vi är alla dess märken, ett obestridligt faktum. Redan från min tidiga ungdom visste jag att jag inte levde bland människor, utan i ett samhälle av vargar. Jag anpassade mig till den här jävla världen, sjönk djupare och djupare till botten och blev tuffare och argare för varje gång. Och slutligen blev jag den som de mäktiga hatar och drömmer om att döda; de för vilka de svaga böjer sig. Ett monster. Men inom mig levde fortfarande ett litet korn av mänsklighet, sått av henne - min syster, mitt lilla mirakel. Jag älskade henne mer än någon annan i världen, mer än mitt liv, rufsig till damm. Jag skyddade henne så gott jag kunde. Om det var upp till mig skulle jag låsa bort henne från resten av världen med dess hårda skola för överlevnad, och skulle inte låta någon komma nära henne. Men…